Bibelkontraster

I min egen bibelläsningsplan befinner jag mig just nu bland profeterna. Så där har jag grottat omkring ett tag nu på sistone hos Jeremia och Hesekiel. Det har gått ganska långsamt helt enkelt för att jag inte klarar av att läsa för mycket om hemska domar på en gång. När man läser att Gud skulle vilja utsätta människor för hemskheter så man vrider sig av obehag när man läser om det då börjar man ju fundera en del. Senaste kvällarna har jag avslutat med NT-läsning innan jag somnar och det ger en så totalt motsatt känsla inombords. Man undrar ju hur det egentligen går ihop - alla de där hemskheterna som räknas upp i GT, tillsammans med den totala kärleken presenterad i Jesus. Läste för ett bra tag sedan nu lite på den amerikanska pastorn Gregory Boyds blogg där han resonerade kring detta. Det sista jag läste av honom där var att han kommit fram till att det kanske faktiskt är så att dessa beskrivningar av Gud i GT finns där just för att vi ska fundera och för att vi ska inse att vi själva tycker det är alltför hemskt och att om Gud är så mycket mer kärlek än vi människor så kan Han inte vara på det sättet. Det kan inte vara Hans vilja. Lite så. Veta kan vi ju förstås inte just här och nu. Men det vi vet som Bibeln faktiskt säger (Heb 1:3) är att Jesus är en avbild av Guds väsen. Och Jesus Han är allt annat än den bild man kan få av Gud utifrån domarna i GT.

För övrigt har jag väldigt svårt att förstå att det finns så många som tycks mer upptagna med att hävda sig själva och peka ut vilka andra som inte kommer till himlen o.s.v. än med att fundera över den egna resan dit och om man verkligen förstått poängen. Vad vore det för positivt med att få snarare än många får komma till himlen? Inget alls. Dessutom inser man ju att ju smalare man gör porten till himlen desto större är risken att man själv inte kommer in om man råkar hamna lite på tvären i livet.

En bra beskrivning av vad det innebär att vara kristen...

...hittade jag på nätet idag. Läs själv här. :)

Ett glatt budskap?

Maken har bestämt sig för att gratistesta Comhems digitalpaket i ett par månader. Då ingår också kristna kanal 10. Hamnade i ett sommarmöte så här på morgonen och funderade åter över hur konstigt det blir om man står och sjunger hur glad man är och hur fantastisk Gud är men har ett ansiktsuttryck som om man sålt smöret och tappat pengarna. :D

Livet är ju inte bara rosenskimmer så självklart måste man få vara ledsen och självklart ska man inte klistra på ett leende om man inte känner det inombords och lovsånger kan ju göra sin nytta ändå. Det finns åtskilliga tillfällen när jag själv stått som gudstjänstbesökare och sjungit glada saker med icke-glatt ansikte. Men när man står på scenen och ska leda människor i sång då blir det ganska konstigt och jag tror inte den som sjunger själv alltid är medveten om sitt uttryck. Annars tycker jag absolut att det ska finnas utrymme för olika typer av sånger just för att även ge uttryck för och möjlighet att få släppa på bördan av det tunga i livet så det inte bara blir den glättiga påklistrade ytan eller en glatt budskap med dystra ansikten. Det är också viktigt i missionerande/evangeliserande mening eftersom människor nog i regel drar öronen åt sig om de upplever något som yta utan djup. Det är det äkta som drar människor.

En "lustig" grej...

...som jag har lagt märke till:

Det verkar vara väldigt poppis med scheman och metoder bland unga mammor som dessutom valt att vara hemmamammor. Scheman och metoder så att barnet ska äta och sova på bestämda tider samt sova skilt från föräldrarna, i egen säng först och ganska snabbt i eget rum för att föräldrarnas sömn inte ska störas. Man tar in barnvakt ganska tidigt och man börjar med smakportioner vid 4 månaders ålder trots att BVC numera rekommenderar att man väntar till 6 månader. Samtidigt vill man gärna ha flera barn tätt och kanske ganska många barn.

Hos en hel del lite äldre "karriärmammor" tycker jag mig se motsatt mönster. Man kanske skulle förvänta sig att dessa kvinnor skulle vilja ha sina barn schemalagda så att den egna effektiviteten skulle kunna bibehållas. Men det verkar vara precis tvärtom. Man friammar och man samsover och låter barnets behov styra i första hand.

Jag är medveten om att jag generaliserar ganska långt nu. Men jag tycker ändå det är väldigt intressant att det ofta brukar antas att kvinnor som är äldre när de får barn för att de utbildat sig och etablerat sig inom ett fält de är intresserade av samtidigt skulle bortprioritera eller nedprioritera det här med familj och barn. Och jag tycker det är lite konstigt att många som är snabba med att få in egentid och barnvakt och möjlighet för andra att ge mat så man kan vara borta längre stunder samt att man ska få sin egen sömn ostörd o.s.v. också ofta vill ha många barn och barn tätt. I mitt huvud går det inte riktigt ihop. Som sagt, jag är medveten om att jag generaliserar men, så går mina tankar i.a.f. och det är ju tur att man får göra som man tycker är bäst med sina egna barn.

Det har varit lite tungt ett tag...

...av en och annan anledning men jag hoppas det ska bli bättre. :) Idag blev jag lite ledsen för en sak och då blev det lite jobbigt ett tag, men som sagt, jag hoppas att det snart är bra med allt.

Snart har det gått ett helt år...

...sedan Noah föddes. Om drygt 3 veckor blir han ett år! Känns konstigt - både som att tiden gått jättefort och som att vi alltid har haft honom på något sätt. :)

Jag har slutat amma helt nu. Jag hade planerat att hålla på i ungefär ett år och nu blev det lite knappt 11 månader så det känns bra. Det känns som att jag har trappat ned i en takt som passat Noah och min kropp. Blev tvungen att raska på det lite mot slutet p.g.a. hur min kropp funkade med nervsmärtorna och hormonpåverkan et.c. men det gick bra det också. Första nätterna ville Noah ha vatten i nappflaskan en gång på natten - sedan har han inte ens behövt det.

Kroppen börjar också bli sig någorlunda lik igen efter att jag slutat amma. Den har verkligen hållit på extrakilona under amningsperioden! Väger fortfarande 2 kg mer än vid inskrivningen men mina mått ligger bara någon enstaka cm över mina bröllopsmått. Undantaget är över höfterna och nedre delen av magen där magmusklerna är lite slappare så jag kan inte ha mina gamla jeans. De går på men är lite för tajta. Men magmusklerna håller i.a.f. för en del ganska avancerade armbalansövningar och det känns ju kul.

Ringarna går på nu men är för tajta för att jag ska kunna gå runt med dem. Det är helt uppenbart att det kan hända en del med kroppen som inte bara har att göra med att man lägger på sig fett under graviditeten... Jag väger ca 4 kg mindre nu än jag vägde när jag tog av ringarna i v. 24 och de var mindre tajta då...

Noah börjar förstå mer och mer vad man säger åt honom. Häromdagen letade han rätt på sin napp och hämtade den när J frågade honom var han hade nappen. Han gillar att lämna föremål mellan sig och mig eller Jonas och så skiner han som en sol och försöker säga "tack". Han går snabbt och bra med stöd så vi får se när han börjar gå på riktigt. :)

Full fart...

Nu går det liksom inte att stoppa Noah hur man än bär sig åt. Att sätta honom i gåstolen utanför toaletten när man gick på toa funkade i ca en vecka. Nu vänder han på gåstolen på 3 sekunder typ trots att det är trångt i hallen och så säger det svusch så pyser han iväg och vem vet vad han då hittar på. Så nu måste jag lämna honom i spjälsängen vilket inte är så poppis. :P Går ju inte så bra för mig att ta med honom på toa heller eftersom det är så pyssligt för mig med katetrar et.c.

Hans nya grej är att smacka med tungan så det låter som om han smaskade på tuggummi dagen lång. Han har också lärt sig att ställa sig upp mot soffan själv nu. Mammas lille gullunge är inte så liten längre.

Oj, nu fick vi visst närkontakt med något som inte var helt mjukt... Det glömdes snabbt som tur var. :)

Tänkte fixa lite här hemma idag - har rätt mycket tvätt som väntar t.ex. En promenad vore mysigt också. Men först ska jag göra lunch till oss.